Patetiskt vare här allan
Just nu är livet så jävla värdelöst! Eller inte livet, men aah venne. Fett patetiskt att ens skriva här hahaha. Hoppas ingen läser. Dom pajade mitt schema. Fan vad patetiskt jag e hahahha. Vem skriver jag ens till? Ingen förhoppningsvis!
Saknar min älskling. Fan. Så jävla svårt och jobbigt. Hatar att han inte känner samma saknad för mig längre, så jävla ont. Eller venne men ah. Vill ha Sofia, saknar bigtime. ELler bara någon som verkligen känner mig och alltid vill mitt bästa, som ser förbi mina misstag och vet hur jävla bra jag är innerst inne, eller iaf hur bra jag vill vara. Typ Victor, att få gråta ut mot hans axel. Onice som fan att börja gråta när man tänker tillbaka. Nu slutade det på en gång. Varför skulle jag släppa taget om alla mina vänner? Har inga kvar. Varför var jag en jävla fitta i Stälje?
Tjock. Jobbigt. Falsk. Idiot. Dålig flickvän. Otrogen.
Vem fan har jag blivit?
